… eller hur fort en livsförändring kan ske

Just nu är jag hemma och sjukskriven (den berömda väggen kom lite väl fort mot mig), ett par veckor in i sjukskrivningen fick jag besök av min morfar från andra sidan. Hans budksap var klart “Det är dax att börja jobba nu”. Jag var ännu inte redo då, gjorde ett försök men orken fanns helt enkelt inte.

Det tog iallafall inte särskilt lång tid innan mina guider började lägga sig i och komma med åsikter om vad jag borde göra och hur. Så jag lyssnade, bestämde mig för att se vad dom ville och göra mitt bästa för att se vart det leder mig och hur det påverkar mitt liv.

Det första jag gjorde var att börja med yoga varje dag (har låtit bli det lång tid pga olika saker) och direkt fick jag svar på hur jag skulle hantera det som hindrat mig innan. Jag är låångt ifrån en smidig yogi men min kropp verkar uppskatta uppmärksamheten och huvudet får vila och fokus. Jag började också ta tag i min meditation. Så numera yogar jag minst en gång, ofta två om dagen och mediterar lika mycket.

Min första mala är på väg och jag längtar ihjäl mig efter den och är oändligt tacksam till henne som band den bara för min skull <3

På vägen har jag också ändrat om i min kost (guiderna tycker att jag behöver rensa min kropp så jag äter köttfri diet), jag har ändrat hela mitt sätt att bemöta allt jag gör (är mycket mer närvarande i allt jag gör… inte bra “gör” utan medvetenhet), jag har börjat förändra hela mitt tankesätt, mina dagar ser helt annorlunda ut mot hur dom var innan, jag har en helt annan helhetsbild av hur jag vill att mitt liv ska se ut och vart min väg ska a mig (även om jag inte för mitt liv kan förstå HUR det ska gå till, men dom svaren kommer väl med längst vägen) och mitt fokus är helt annorlunda mot hur det var innan.

Allt är förstås inte löst… min ömma kropp är fortfarande öm, mitt snurriga huvud snurrar iväg med mig ibland fortfarande och jag sover/vilar fortfarande massor (jag är trots allt inte återhämtad från min utmattning) och jag har en del kvar att göra på kosten.  Guiderna tycker nog fortfarande att jag är rätt hopplös 😉 men jag känner mig mer “i kontakt” med mig själv än egentligen någonsin vilket jag är tacksam för och stolt över

Tänkte att jag skulle ha lite snack med mina guider/hjälpare idag så jag öppnade upp för att se om dom hade svar på mina funderingar. Det i sig är inget ovanligt, vi brukar ha lite snack ibland (även om dom mest skrattar åt mig och mina frågor :-p )

Idag var det dock ovanligt för med sig hade dom en man, han ställde sig långt bort men ville helt klart ha kontakt. Han presenterade sig som “en högste lärare”. Intressant tyckte jag och bad honom kommer närmare så det skulle bli lättare att kommunicera. Min nyfikenhet var väck då jag inte haft kontakt med någon som han innan (handlar mest om dom runt mig och andevänner när jag får/tar kontakt). Men han ville inte alls komma närmare och sa att hans energier var för höga för att vi här skulle kunna hantera det. När jag påpekade att det är svårt att riktigt kommunicera på så långt avstånd kom han ändå närmare. Men som skydd satte han som en pelare av ljus (nästan som ljuuus dimma) runt sig och uppåt.

Blev en intressant diskussion och jag är tacksam för mötet. Hoppas få se honom igen

Har varit hemma en (för mig) längre tid från jobb. Inaktiviteten får mig att reflektera över lite olika saker.

En av dom saker jag funderat mycket på är träning/förhållningssätt till djur. Kan ta min hundtjej som exempel. Hon är en omplacering, hade det superbra hos sin uppfödare/förra ägare men det är lite skillnad för henne när hon kommit till mig

Förut gick hon “alltid” i koppel, betedde sig som småhundar lite typiskt gjorde (skuttade längst ut på kopplet och skällde och fick den maten hon själv valde när hon vägrade äta osv). Hos mig finns det krav… man äter det man får (hemska tanke 😉 ) och sköter sig i koppel. Man jagar varken katter eller fåglar :-p Fungerar jättebra, hon går i stort sett alltid lös numera (hon är på så sätt en hemskt lätttränad donna)

Jag har också en stark övertygelse att alla djur behöver jobba, eller iallafall ha en uppgift. Där har fröken hund och jag inte riktigt tänkt lika. Jag har testat mig fram med olika saker men hon har väl mer eller mindre idiotförklarat mig varje gång jag testat något nytt så då har vi släppt det. iallafall har vi nu på slutet hittat något hon faktiskt uppskattar. Otippat nog är det weight pull (dra kedjor). Folk runt mig tycker väl att jag är knäpp som “utsätter” en liten sällskapsras för det “Hon är ju ingen muskelhund direkt”. Men jag och hund drar glatt på och tycker att så läge vi har kul så får det vara så

Så har jag analyserat mitt sätt att hantera hund, jag ställer ju en del krav (man beter sig i koppel, ännu hellre lös förstås, skäller inte och beter sig dumt, man lyssnar när jag pratar med en, jagar inte fåglar/katter osv osv) MEN å andra sidan så lyssnar jag också på henne. Jag tycker att ska jag ställa krav på djuren/hunden så måste ju dom också få tala omvad dom tycker och tänker om saker (som att välja vilket jobb man vill ha)

Häromdagen t.ex. så istället för att bli lycklig när jag skulle sätta på dragselen på min donna så klev hon några steg bort från mig och vände bort huvudet. Kanske en liten sak som dom flesta inte skulle brytt sig om utan kört ändå men för mig ett tydligt tecken på att just den dagen var något inte helt oki (hon löpte så kanske var hon öm i kroppen, vem vet). Så jag valde helt enkelt att klappa om henne och tacka för att hon var tydlig och så gick vi en vanlig promenad hela turen istället. För mig är det inte motsatser i sig att ställa krav men att ändå lyssna och kommunicera. Jag skulle säga att min hund är ett bra exempel på det. Hon är väldigt “lydig” men ändå en av dom tydligaste hundarna jag vet i att uttrycka vad hon känner och tycker för stunden. Mitt hjärta och min läromästare <3

Sitter och skriver på min reikimanual om att skicka healing och kom att tänka på ett tillfälle när jag skickade healing.

Mannen jag healade var i en period när han mådde dåligt så vi bestämde att han skulle få healing regelbundet. Tanken var att han skulle lägga sig ungefär en halvtimme vid överenskommen tid och så skulle jag skicka healing (han bodde drygt en timme rån mig så det var bästa alternativet just då).
Iallafall så ena gången hade han glömt bort tiden när han skulle få healing, så istället för att ha lagt sig för att ta emot healingen så var han högt uppe i taket på en stege i sitt hus och snickrade. Men samma tid som jag började skicka healingen hörde han min röst ropa på honom (jag var alltså en dryg timme i bil från honom och han bodde ute i skogen utan jättenära grannar). Han blev livrädd och klättrade ner och om jag inte minns fel låg han sen i soffan i över en timme och vågade inte röra sig :-p

Jag brukar berätta den här historien med skratt i rösten som en lite kul grej men egentligen tycker jag det är ett bra exempel på hur viktigt det är att den/dom man skickar på är medvetna om att man skickar och när man gör det så att den som mottar healingen är i lämplig miljö. Jag har fler exempel på varför det är viktigt men det får vi ta en annan dag 🙂

Det här med att få ihop och hinna med allt man vill göra… mitt mål till den här veckan var att jag skulle hunnit göra klart en del av min reikimanual (jag HAR ju redan manualer men förstås fått för mig dom behöver omarbetas) för distanskurserna i Reiki och så hade jag planerat att göra en del psykometri till kursen jag går. Men varje gång jag sätter mig och ska greja med dom sakerna så ringer telefonen eller något händer så denna veckan har jag hunnit mycket mycket mindre än planerat.

Jaja nu lördag och jobb på schemat, får se vad jag orkar när jag har jobbat klart osv idag

Dagen idag har mest handlat om “vanligt” jobb, kom hem och var trött och sliten så tänkte att idag blir det nog inget andligt jobb gjort.

Men som vanligt när jag tycker saker har mina guider andra tankar så ikväll har jag och dom runt mig haft en diskussion om det här att vi inom oss bär vi med oss kunskap från alla våra tidigare liv. Enligt mina guider så har vi möjlighet att få tillgång till (iallafall delar) av den kunskapen i det här livet. En intressant tanke tycker jag…

Jag har länge varit intresserad av olika sätt att utforska sina tidigare liv och hur dom påverkar det livet vi lever nu. Kanske är det något jag ska ta tag i att kolla mer på när jag gått färdigt kursen jag går nu (och eventuellt kursen jag tänkt fokusera på/gå klart efter det). Intressant är det iallafall

Jag är en kvinna på snart 40år. Är reikimaster, roar mig med att lägga lite kort ibland och just nu ligger mitt fokus mycket på att utveckla min slumrande mediala sida.

I den här bloggen tänker jag mig att jag ska skriva om min andliga värld, men det kommer säkert ramla in lite om resten av mitt liv också med allt det innebär.